Eu-parlamentet igen (sorry Matti)

Valet närmar sig emellertid och det märks verkligen i pressen den här gången. Och mer lär det bli. Bra, bra, vi ska ju rösta eller hur?

Några saker som slagit mig under senaste veckan:

- Man kan tydligen sitta i EU-parlamentet på sitt partis uppdrag utan att åstadkomma så mycket, och än märkligare, utan att ens partiledning eller väljare riktigt vet vad man gör. Lars Wohlin och Maria Robsahm har figurerat och som DN så riktigt påpekat, de visar härigenom helt enkelt ett förakt för väljarna. Varför inte bara ställa sin plats till förfogande om man inte hinner eller vill vara aktiv? Och då kommer jag osökt in på nästa sak som bör uppmärksammas inför det stundande valet:

- Man tjänar bra som EU-parlamentariker, ca 54.500 kr i månaden, som höjs till 81.000 kr efter valet. Undra på att många vill bli EU-parlamentariker, speciellt om man inte behöver prestera så mycket.

- En tredje allvarlig sak som påpekats av några unga parlamentskandidater: medelåldern på parlamentets ledamöter är idag 55 år. Själv är jag 63 så inte för det, men nog måste den unga generationen börja representeras på allvar i parlamentet så som samhället förändras.

Så nog finns det skäl att rösta alltid. Och frågorna är viktiga. Det finns många utöver dem som jag nämnde i förra veckan. Konsumentsäkerhet till exempel, den illegala invandringen och den inre marknaden, där elpriser och ett högsta pris för mobiltelefoni utomlands är några frågor som nyligen avhandlats.

Dagens session (24/11) i parlamentet handlade bland annat om mänskliga rättigheter och nanomaterial (Carl Schlyter var i farten). Den pågår till midnatt! Gårdagens handlade om situationen i Moldavien, icke-spridningsavtalet om kärnvapen samt om handikappades rättigheter. För att nämna några. Det vore onekligen intressant att bli EU-parlamentariker. Men hur ska jag lyckas med det?