Grattis Catherine Hamlin!

Det alternativa nobelpriset Right Livelihood Award gick i år till fyra personer. En av dem är Dr Catherine Hamlin, verksam vid Fistulasjukhuset i Addis Ababa.

Det roliga är för det första att här belönas en person som med stor anspråkslöshet och idealitet “under 50 år har behandlat patienter med obstetrisk fistula (en förlossningsskada) vilket gett många tusen av Afrikas fattigaste kvinnor hälsan, hoppet och värdigheten åter.” Det är någonting annat det än att ge det "riktiga" nobelpriset till en president för en stormakt i full färd med att fundera på om det ligger i stormaktens intresse att skicka mer trupp till främmande land.

Det andra roliga är att jag själv haft kontakt med Dr Hamlin inför och under vår nyligen avslutade resa till Etiopien. Jag talade med henne i telefon för två veckor sedan!

Vi har nu anmält att vi är intresserade att delta vid prisutdelningsceremonin på Riksdagshuset kvällen den 4 december. Ska bli spännande att se om vi får det.

Catherine Hamlin är en bra bit över 80 och arbetar fortfarande på Fistulasjukhuset, ett bra exempel på vad ett hängivet och meningsfullt arbete kan få människor att åstadkomma (det kan vara dags för mig nu att fundera på vad jag ska göra resten av mitt liv). En stiftelse till stöd för hennes arbete skapades år 2000 av en amerikansk Peace Corps lärare och hans dotter. Stiftelsen arbetar nu över hela världen. Läs mera om den på http://www.fistulafoundation.org/index.html

Yes we can

"Detta är hoppets flygplan" utbrast den schweiziske miljö-ministern Moritz Leuenberger vid av-täckningen av solcellsflygplanet HB-SIA förra fredagen. Med avtäckningen har ett viktigt delmål uppnåtts i projektet Solar Impulse vars mål är att bygga ett flygplan som kan lyfta och flyga dag och natt runt jorden, drivet endast av solen. Inget bränsle ombord, inga föroreningsutsläpp. Initiativet kommer från den franske vetenskapsmannen och visionären Bertrand Piccard. Tillsammans med chefskonstruktören André Borschberg visade han nu stolt upp den första prototypen upp för ca 800 journalister och andra inbjudna: "I går var det en dröm, idag ett flygplan, i morgon en ambassadör för förnyelsebar energi."

Nu ska planet testas och göra kortare flygturer. Först 2012 räknar man med att jorden runt resan kan bli verklighet och då med ett nytt vidareutvecklat plan. "Kommer ni att mellanlanda i Kina?" frågade någon från Kina. "Det är klart att vi måste försöka mellanlanda i Mittens Rike" blev svaret. Frågor kom också från israeliska, japanska, engelska, franska och schweiziska journalister. Projektet har således fått stort internationellt genomslag vilket glädjer mig som gillar teknisk utveckling och visionärt tänkande.

Frågorna gällde t.ex. hur man klarar regn och varför man inte valt den mer effektiva solpanelen med kritallina kiselceller. Svaren var att man kommer att försöka undvika regn och stormar så gott man kan. När det gäller solcellerna var man tvungen att kombinera vikt och prestanda eftersom planet måste vara extremt lätt. Man har tvingats utveckla helt nya tekniska lösningar.
HB-SIA väger ca 1600 kg och har plats bara för en pilot. Dess vingspann är imponerande 63 m, ungefär som en Airbus A340. Det kommer att kunna flyga långsamt, 75 km/h, vilket är en förutsättning för att tillgodogöra sig den energi som produceras.

Jag har följt detta mycket intressanta projekt i ca ett år och är faktiskt ackrediterad journalist! Skrev om projektet i Värmlands Affärer i höstas.

Yes we can är en passande rubrik på projektet, fast Obama verkar tyvärr inte riktigt klara av att hålla den höga miljöprofil han utlovat i USA. Men jag tror naturligtvis fortfarande på honom. "Efter åtta år i mörkret kan man nu åter skönja ljuset i USA", som en av Erika Bjerströms bekanta i USA så träffande uttryckte sig enligt hennes sommarprogram i går. Till skillnad från de program jag lyssnat på hittills var Erikas f.ö. riktigt bra. Om ni missade det så lyssna på det i efterskott!

Människan bakom konstverket och en påminnelse

Det var på tiden för oss att nu äntligen besöka Bengt Berg och hans vänner på Heidruns bok- och bildcafé i Fensbol. Sommarens konstutställning heter Öst möter Väst och visar keramik och måleri av tre finska och tre svenska konstnärer. Vi fick en möjlighet att i lugn och ro samtala med några av konstnärerna, och det är väl ingen nyhet att sådant oftast bidrar till en höjd konstupplevelse.

Det var de finska vi var mest nyfikna på: Kai Nieminen, Elina Sorainen och Kitty Tennberg, alla från den lilla östnyländska orten Pernå. Här står de tillsammans med sin värd Bengt Berg. Bengt träffade Kai och Elina på en poesifestival i Nicaragua förra året. Så kan det gå.

Kai skriver dikter och essäer. Han är också något så ovanligt som japanolog, han översätter japansk litteratur från originalspråket till finska.

Under vårt besök satt han långa stunder för sig själv och spelade vackra finska sånger på sitt dragspel. Elinas skålar lyssnade.

Elina Sorainen är keramiker, gift med Kai. Hon har bott många år i Iran (under shahens tid) och studerat konstvetenskap i USA och Japan. Hennes doktorsavhandling handlade om iranska kvinnor som bärare av iransk keramisk tradition.

Hennes utställning bestod av ett antal skulpturer, bl.a. vackra Kina-inspirerade hästar och ett stort antal bruks-föremål. Några vinkaraffer hade försetts med av Kai översatta eller egenhändigt komponerade Haikudikter av typen: "En nykter människa vet inte hur gott vatten smakar om morgonen", eller "Människans trognaste vän - hunden? Nej, jästen."

Kitty Tennberg är kolorist. Snart 75, berättade att hon brukar åka ensam till Barents havskusten i Nordnorge i sin lilla Toyota Yaris för att få inspiration till sina tavlor.

Hon sover ofta över i bilen och säger att hon var noga med att se till att detta var möjligt när hon köpte den. Tufft tycker jag.

De svenska konstnärerna var också kul att se, inte minst mölndalsbon Jim Berggrens vackra akvareller.

Bengt Berg avslutade kvällen med en fin dikt om Degerfors, Björneborg (Sverige) och Björneborg (Finland). Lite för lång att ta med som veckans dikt, därför fick jag en annan som ni kan läsa här nedan.

Så Heidruns café är väl värt ett besök i sommar. Förutom utställningen ovan bjuds det på söndagträffar på det underfundiga mottot "Minnen vi glömt". Min gamle favorit Povel Ramel är temat den 19 juli. Den finlandssvenske politikern, författaren och jazzpianisten Claes Andersson kommer den 2 augusti.

Påminnelsen slutligen, som är i energi och ny utvecklings tecken: 26 juni kommer solcellsflygplanet HB-SIA att avtäckas i Schweiz. Återkommer om detta. Du kan så länge läsa mer om projektet på http://www.solarimpulse.com/


[ Varför älska ett språk ]

Varför älska ett språk
som man bara förstår sjöarna av?
Eller skymningen i slutet av augusti
när luften redan är alltför klar,
för klok och man åker längs en längtan
inuti en farkost som kallas bil
och det som talar är inte
en mun utan en björk,
ett språk rakt ut ur sommaren

(Bengt Berg, ur samlingen Kanske finns det fina dagar, 2008)

Piratpartiet

Jag har hittills inte gett mycket för piratpartiet, men en intervju av partiledaren i Rix MorronZoo för några dar sedan fick mig i alla fall att börja fundera lite. Jag måste säga att det var betydligt intressantare att lyssna på Gert, Roger och Tittis intervju än på Aktuellts tidigare under valrörelsen. Någon gång måste jag nog för övrigt skriva om vad jag tycker om nya Aktuellt med Lennart Persson ....

Jag tror att många unga som röstar på piraterna gör det bara för att det är bekvämt och framför allt gratis att ladda ner musik och annat på nätet. Eftersom de vet att det är olagligt är det också mycket lämpligt att samtidigt tycka att allt intrång i den personliga integriteten är av ondo.

Men på ett sätt kan också jag tycka att det borde vara fritt fram att dela ut filer på nätet, eftersom man ju gärna lånar ut en bok eller en skiva till en kompis om man tycker den är bra. Och det är ju rätt fantastiskt att Internet kan nås överallt i världen av den som har dator och uppkoppling. Piratpartiet är som tur är noga med att fildelning ska vara tillåten bara så länge det sker utan kommersiella intressen. På sin hemsida jämför de med allemansrätten.

Men det är klart att detta drabbar upphovsrättsinnehavaren och framför allt mediabolagen. Många företag har dock fått tänka om under senare år när förutsättningarna för deras verksamhet ändrats och antingen lägga ned eller ändra sin affärsidé. Jag kommer ihåg hur det var när Facit fortsatte att tillverka mekaniska skrivmaskiner och för sent insåg att datorerna tog över.

Partiet vill också få bort patenträtten. Jag har svårt att förstå deras resonemang. De skiljer inte tydligt mellan vad som är ett samhällsintresse och vad som är ett intresse för enskilda uppfinnare.

Men jag ser nu fram emot att diskussionen om dessa frågor fortsätter, nu också i EU-parlamentet. I morse läste jag en kort intervju med andra namnet på partiets lista, Amelia Andersdotter. Egentligen blir jag inte särskilt ledsen om också hon kommer in till slut.

Vem ska jag rösta på?

I morgon måste jag bestämma mig för vem jag ska rösta på. Partiernas ledande kandidater verkar mest tävla om vem som är mest negativ till jordbruksstödet, vem som är mest positiv till att begränsa klimatpåverkan och vem som har bästa lösningarna för att rädda jobben (här hemma). Och om sådana jättefrågor som om det behövs ett godkännande från Försäkringskassan om man ska få vård utomlands.

Jag vill rösta på en kandidat som har visioner om en bättre värld: om fredsprojektet EU och om hur vi kan fortsätta bekämpa fattigdomen och orättvisorna i världen.

Jag vill helst rösta på en lite yngre kandidat och en person som tänker själv inte bara är ett språkrör för sitt parti. Gärna en kvinna. Någon som ser positivt på EU. Att unionen har problem är väl inte så konstigt, försök själv att skapa en union av 27 länder med en historia av krig, utländsk ockupation, olika kulturer mm.

Av partiernas ledande kandidater verkar flera inom framförallt det röda blocket mer intresserade av att tala om vad de inte vill att EU ska syssla med än motsatsen. Särskilt svårt har jag för Marita Ulvskog, och hennes hävdande av de svenska jobben. Inte gör den retucherade valaffischen med henne och Mona Sahlin saken bättre, bägge tryggt leende, den ena EU-positiv och den andra EU-negativ. Marit Paulsen verkar vara den som tänker mest självständigt, men hon lär ju inte bidra till att medelåldern i parlamentet precis minskar. Kanske fel att tänka på åldern.... Ella Bohlin kan bli en frisk fläkt men hon gör inget stort intryck.

Har därför tittat på några av andra- och tredjenamnen. Isabella Lövdin har skrivit en bra bok, men hon intresserar sig tydligen bara för miljö- och havsfrågor. Det räcker inte för mig. Åsa Westlund ger mig via sin blogg inga bra vibrationer. Det gör inte heller Hanna Löfqvist från Vänstern. Däremot på något sätt Cecilia Wikström. Men kan jag rösta på en liberal präst? Och kanske Abir al-Sahlani, en centerpartistisk ung kvinna från Irak som haft ett tufft liv. Hon var positiv till USAs intervention för att stötta Saddam. Förståeligt, men... Och ska jag överhuvudtaget rösta på någon till höger om sossarna?

Jag skulle f-n vilja ställa upp själv.

Rumänienresans sista dagar: Mofettas och bergsvandring

På hjärtsjukhuset i staden Kóvaszna behandlas patienter med hjärtklärlsjukdomar med mofetta, en koldioxidrik gas med vulkaniskt ursprung. Patienterna får stå under viss tid i ett särskilt rum med nedre delen av kroppen i gasen. Denna är tyngre än luft så om man är noga med att hålla huvudet en bra bit över gasnivån så är det helt riskfritt . Behandlingen pågår från fem minuter och uppåt. Man använder sig av en renad gas vars koldioxidhalt överstiger 98%. Men gasen måste också innehålla andra komponenter för att behandlingen ska ha avsedd effekt, t.ex. svavelföreningar. Mofettas medicinska egenskaper har varit kända under lång tid i länder som Italien, Polen, Ungern och Rumänien.

Nyfikna som vi var kunde vi inte motstå frestelsen att testa själva så vi besökte det privata behandlingshemmet Mofetta Bene och fick kliva ner i gasrummet under fem minuter. Det vi kände var att benen och rumpan blev helt varma. Intressant erfarenhet. Intressant var också att det man skyltade med förutom koldioxidhalten var gasens radonhalt. I en artikel på nätet fann jag att radonhalten i en Mofetta i Ungern var 125 Bq/m3, alltså lite högt men ändå godtagbart i svenska hus (har sedemera tagit reda på att halterna är betydligt högre, mellan 3.000 och 30.000 Bq/m3 i själva gaspoolen och ca 500-10.000 i behandlingsrummet).

Några bilder, slutligen från vår fina vandring i Karpaterna vid Bicazpasset i Harghita län. Själva passet var imponerande där vägen slingrade sig mellan stupbranta bergväggar.







Bilderna från vandringen får tala för sig själva.

Värmlänningar fick specialpris

Östtransylvaniens turismdagar pågår för fullt i Kovászna län. I fredags var det konferens om naturturism. Donaus deltaområde (där floden rinner ut i Svarta havet) beskrevs med alla dess fantastiska naturvärden och representanter för National Geographic Romania delade ut pris för bästa foto i tävlingen Natur Foto 2009. Två schweizare berättade om marknadsföring av turism i Schweiz: stora affischer med unga tjusiga schweizare under rubriken Vem är landets snyggaste skidlärare? Tja, vad ska man säga. Natur- och kulturturismen i Värmland fanns också med på programmet för Värmland och Kovászna är vänlän.

Konferensen hölls i ett tält i det gröna utanför residensstaden Sepsiszentgyörgy (Sf Gheorghe på rumänska) och bland åhörarna fanns trevligt nog en hel del representanter för lokal-befolkningen. Här i Kovászna är den ungerska befolkningen i majoritet så här får stadsnamn officiellt finnas även på ungerska.

Ungrarnas situation är en fråga av mycket stor vikt, det känner man tydligt av. Paul, en av deltagarna från Värmland, säger att vi egentligen inte är i Rumänien här utan i just Transylvanien som historiskt sett har tillhört Ungern i 1000 år.
Det är ett mycket vackert område, med böljande gröna kullar, bergskedjan Karpaterna i bakgrunden och många pittoreska byar fulla med vackra tegeltak. Tittar man lite närmare ser man dock att det ofta är mycket fattigt med en hel del risiga hus och skräpiga gårdar bakom de avskärmande planken. Men där finns också verkligt prydliga små odlingslotterna med lök, sallad och andra hushållsgrönsaker och annat (förmodligen paprika!).

Som vanligt under turismdagarna var det korvtävling. En fantastisk upplevelse i färg och uppfinningsrikedom under öronbedövande musikunderhållning och med besök från självaste turistministern. Folket här är verkligen mästare på korv. Men ändå lyckades det värmländska laget knipa åt sig ett specialpris för sin värmlandskorv. Specialpris var en träffande rubricering faktiskt. För det kom många som ville smaka av korven inte minst från grannborden. De tycktes funderade på vad detta var för en blek korv och tittade intresserat på campingköket som stod och puttrade på golvet. Men de nickade i alla fall till slut och sa att de tyckte att korven smakade …… speciellt. Verkligen trevligt!

Idag, söndag, var det en stor hembygdsfest på en kulle utanför staden. Byarna i trakten ställde ut hantverk och andra specialiteter och där bjöds på olika läckerheter, t.ex. skorstenskaka. Man får en stark känsla av att det stora engagemang som finns bland befolkningen här för att bevara sin kulturella identitet. Det hela inringades av en otrolig utsikt mot de Karpatiska bergen.

Den vackra inramningen mot kvällen och de lokala produkterna

En glad nyhet

I Gent i Belgien har de styrande i staden bestämt att torsdagar i fortsättningen ska vara vegetariska. Borgmästaren Tom Balthazar förklarar det med att belgarna äter alldeles för mycket kött och för lite frukt och grönsaker.

Produktionen av kött ger dessutom betydande utsläpp av växthusgaser och tar mycket vatten i anspråk.

Nu gör man därför tvärtom mot hur man brukar göra. Alla kommunala restauranger kommer att ha vegetarisk mat som sin huvudrätt på torsdagar. Kött/fisk räknas som alternativ rätt. På skolbespisningar som normalt bara serverar en rätt får de föräldrar som inte vill att deras barn ska äta vegetariskt begära särskilt att barnet i stället ska serveras kött. Även det tvärtom mot idag.

En effekt av beslutet hoppas man blir att folk ska få tips om hur man kan laga goda vegetariska rätter.

Jag måste säga att det inte är ofta jag ser positiva initiativ från Belgien, så heja Gent!

Tårarna från tsunamin igen

Läste klart Pigge Werkelins bok "Klockan 10.31 på morgonen i Khao Lak" i går kväll på bussen hem från Stockholm. Det blev en känslofylld läsning, så Sirkka fick låna ut av sina näsdukar. En ytterst tänkvärd bok som borde läsas av alla som arbetar med kris- och beredskapsfrågor på svenska myndigheter.

Vi hade ju Matti och Fariba där under tsunamin och upplevde ett långt skräckfyllt dygn innan vi fick reda på hur det gått för dem. Jag kände lite av samma frustration i mina försök att få kontakt med UD som beskrivs i boken. Varken UD eller ambassaden i Bangkok hade någon aning om hur Koh Lanta, där Matti och Fariba befann sig, hade drabbats. Det fick vi ta reda på själva. Och medan Pigge Werkelin grät av förtvivlan kunde vi till slut gråta av glädje.

Bokens intryck förstärktes av att vi så nyligen själva varit i Khao Lak, Phang Nga, Phuket och däromkring. Så vi har upplevt rofylldheten vid stränderna, thailändarnas vänlighet, mopederna som far omkring och stämningen vid templen.

Vårutställning

Ibland känns det skönt att skriva rakt upp och ner om upplevelser och känslor i stället för att analysera stora frågor. Det kom en liten lapp i vår brevlåda där det stod "Välkommen på vernissage på Almars gård den 25 april". Undertecknat Kerstin Wessberg, en granne vi köpte en tavla av förra året. Det gjorde mig faktiskt jätteglad. Och så åkte vi ut till Almars och fick se en ljus och fin och färgglad utställning av de tre målarvännerna Kerstin W, Kerstin Osterman och Karin Börjeson. Även Karin känner vi sedan tidigare.

Det är roligt att se experimenterande konstnärer, som till exempel målar konstiga djur eller en bil som klättrar uppför en husvägg. Det är tur att det finns konst som berör!

Vi köpte slutligen den här fina blomman, målad av Karin Börjeson.

Eu-parlamentet igen (sorry Matti)

Valet närmar sig emellertid och det märks verkligen i pressen den här gången. Och mer lär det bli. Bra, bra, vi ska ju rösta eller hur?

Några saker som slagit mig under senaste veckan:

- Man kan tydligen sitta i EU-parlamentet på sitt partis uppdrag utan att åstadkomma så mycket, och än märkligare, utan att ens partiledning eller väljare riktigt vet vad man gör. Lars Wohlin och Maria Robsahm har figurerat och som DN så riktigt påpekat, de visar härigenom helt enkelt ett förakt för väljarna. Varför inte bara ställa sin plats till förfogande om man inte hinner eller vill vara aktiv? Och då kommer jag osökt in på nästa sak som bör uppmärksammas inför det stundande valet:

- Man tjänar bra som EU-parlamentariker, ca 54.500 kr i månaden, som höjs till 81.000 kr efter valet. Undra på att många vill bli EU-parlamentariker, speciellt om man inte behöver prestera så mycket.

- En tredje allvarlig sak som påpekats av några unga parlamentskandidater: medelåldern på parlamentets ledamöter är idag 55 år. Själv är jag 63 så inte för det, men nog måste den unga generationen börja representeras på allvar i parlamentet så som samhället förändras.

Så nog finns det skäl att rösta alltid. Och frågorna är viktiga. Det finns många utöver dem som jag nämnde i förra veckan. Konsumentsäkerhet till exempel, den illegala invandringen och den inre marknaden, där elpriser och ett högsta pris för mobiltelefoni utomlands är några frågor som nyligen avhandlats.

Dagens session (24/11) i parlamentet handlade bland annat om mänskliga rättigheter och nanomaterial (Carl Schlyter var i farten). Den pågår till midnatt! Gårdagens handlade om situationen i Moldavien, icke-spridningsavtalet om kärnvapen samt om handikappades rättigheter. För att nämna några. Det vore onekligen intressant att bli EU-parlamentariker. Men hur ska jag lyckas med det?

Glöm inte valet till Europaparlamentet 7 juni!

Sveriges befolkning är tyvärr fortfarande förhållandevis EU-skeptisk och valen till EU-parlamentet brukar inte precis vara någon kioskvältare. Det är synd för parlamentets inflytande över EU:s beslut växer ständigt och vare sig vi vill eller inte så påverkar EU:s beslut vår vardag i högsta grad, till exempel när det gället miljön och klimatet, hur EU använder sin stora budget (f.n. ca 130 miljarder Euro per år), vilka nya länder som ska tillåtas ansluta sig mm. Här har vi en möjlighet att i direkta val i alla fall på något sätt påverka besluten och så utnyttjar kanske bara drygt 30% den möjligheten. Resten låter andra bestämma.

Vi ska välja 18 svenska ledamöter av parlamentets tills vidare 736.

Hur svårt kan det vara att gå till valurnorna?

Visste ni för övrigt att Europaparlamentet är den enda mångnationella parlamentariska församling i världen som väljs genom allmänna val?

Jag tänker skriva mer om valet till EU-parlamentet i kommande bloggar, till exempel om partigrupperna som ju inte är desamma som i riksdagen, det finns inget rödgrönt block och ingen borgerlig allians. Och om hur våra folkvalda röstar i olika frågor. Och sånt.

Översiktlig information om EU-parlamentet och valet kan ni hitta på http://www.europarl.se/view/sv/homepage.html

Ekologisk odling

Nu är jag två dagar försenad. Blir måndagstankar i stället. Om ekologisk odling. Är det så bra som förespråkarna säger eller inte?

Enligt forskare på SLU skulle ekologisk odling varken vara bättre för miljön eller uthålligare. Produkterna skulle inte heller vara nyttigare. Tankar jag f.ö. hört sedan länge från lantbruksexpertkollegor på Länsstyrelsen.








Foto Per Hellbom.

Produktiviteten inom ekologisk odling är dessutom jämförelsevis låg och produkterna därmed dyrare. De ekologiska odlarna slår naturligtvis tillbaka. Det finns kanske inget rätt eller fel i den debatt som nu blossat upp, men själv tror jag nog att ekologisk odling tillfört ett nytt sätt att tänka vilket även påverkat konventionella odlare.

- T.ex. att kemikalieindustrin inte är att lita på. Jag är inte skeptisk till kemiska produkter som sådana men industrin har tyvärr en tendens att släppa ifrån sig produkter lite väl lättsinnigt.

- Att djurens eget liv måste respekteras. Djur är inte industrivaror som man kan klämma ihop eller transportera hur som helst. Bilden här intill avskräcker i alla fall mig!

- Att det är bättre att köpa närodlat än varor som transporterats från andra sidan jordklotet. En inte helt enkel fråga att verifiera, men den påverkar människor.

- För konventionell odling är det OK att använda ändliga naturresurser, t.ex. olja och fosfor, så länge de går att utvinna och inte är för dyra. Men det är inte OK för ekologiska odlare. Och inte för mig heller.

lördagsextra

I dagens DN skriver "Wallenbergsfärens toppduo" om hur näringslivet och i synnerhet vissa av dess direktörer pekas ut som syndabockar för finanskrisen. Det är en beklämmande omvärldsanalys som presenteras av två personer som är satta att förvalta arvet efter några av Sveriges mest framgångsrika industripersonligheter. Kritiken har ju handlat om storleken på bonusarna, att de delas ut i en tid när andra blir arbetslösa eller får sänkt lön och att sanningen om ersättningarna mörklagts t.o.m. för aktieägarna. Att inte förstå att detta upprör människor är att inte se vad som händer i vår omvärld. I t.ex. USA, Storbrittanien och Frankrike. Om debattörerna kostat på sig åtminstone ett litet försök till analys av vad som orsakat krisen, då hade de nog kommit fram till att näringslivet inte är helt oskyldigt, inte i form av bonusar naturligtvis men i form av lånekaruseller och liknande. Denna form av återkommande kriser sägs ju dessutom vara ett inbyggt element i det ekonomiska system vi valt. Det som trots allt visat sig vara det mest framgångsrika. Men det vinner inte precis i sympati av hur kriser som denna nu beskrivs och hanterats av de som borde vara dess försvarare. Hur omvärldsorienterade är egentligen våra mest inflytelserika näringslivsföreträdare?

Välkommen till min blogg

Bild: National Geophysical Data Center

Jag bor alltså här i Karlstad, ett litet hörn av världen. En av omkring 7 miljarder andra människor. Märkligt att det är just jag och att jag lever just här och nu. Kunde lika gärna ha fötts någon annanstans och någon annan tid. Och så tycker man att man är världens medelpunkt...

Här är några ämnen som intresserar mig just nu.

- Internet är något fantastiskt. Tänk att kunna kommunicera med vem som helst (nästan) när som helst och om vad som helst. Det fanns ju inte i tankevärlden när jag var ung. Världen har kommit närmare.

- Förstås bonusar och pensioner till vissa chefer och styrelserepresentanter. Varför måste det handla om 10-tals miljoner per år? Varför måste chefer generellt sett ha så mycket högre lön än andra kvalificerade medarbetare? De förra kan vara bra på att just chefa, men andra kan vara bra på annat. Varför är det ena mer värt än det andra när bägge behövs?

- För första gången väcker ett presidentval i USA mitt engagemang. Barak Obama representerar något nytt: en som lyssnar och tänker. Jag gillar den typen av politiker. Som vågar vara sig själv och som gör skillnad. I min värld finns inte alltför många sådana. Nelson Mandela var förstås en som var outstanding och Anna Lindh var kanske en annan.

- Svensk politik är för trist. Varför har vi nu ett "rött" och ett "blått" block som står mot varandra? Vi kan inte cementera blocktänkandet hur länge som helst. Lever vi kvar på 50-talet? Mest trött just nu är jag på en del av den socialdemokratiska retoriken, trots att jag alltid ansett mig vara vänster.

- Klimatfrågan: oerhört glädjande att så många nu engagerar sig i denna. Kanske en ödesfråga för människan. Jag är inte så optimistisk.

- Böcker. Vilken tur att folk skriver böcker! Senaste läsupplevelsen: Yacoubians hus av egyptiern Alaa al-Aswany.

- Vetenskapliga upptäkter är fantastiskt spännande, t.ex. inom medicin och miljöteknik. Ett exempel på teknikutveckling: Den 26 juni lyfter flygplanet Solar Impulse från Dubendorf i Schweiz. Det drivs helt av solceller och kommer flyga en dag och en natt. Det måste alltså kunna lagra solenergin för nattpasset.

- Heja Europa! Tänk att Sverige till slut underkastade sig EU-medlemskapet. Många värmlänningar tycker förstås fortfarande att vi inte behöver det, vi klarar oss bättre själv. Jag tycker tvärtom, hoppas Turkiet snart kommer med.