Rumänienresans sista dagar: Mofettas och bergsvandring

På hjärtsjukhuset i staden Kóvaszna behandlas patienter med hjärtklärlsjukdomar med mofetta, en koldioxidrik gas med vulkaniskt ursprung. Patienterna får stå under viss tid i ett särskilt rum med nedre delen av kroppen i gasen. Denna är tyngre än luft så om man är noga med att hålla huvudet en bra bit över gasnivån så är det helt riskfritt . Behandlingen pågår från fem minuter och uppåt. Man använder sig av en renad gas vars koldioxidhalt överstiger 98%. Men gasen måste också innehålla andra komponenter för att behandlingen ska ha avsedd effekt, t.ex. svavelföreningar. Mofettas medicinska egenskaper har varit kända under lång tid i länder som Italien, Polen, Ungern och Rumänien.

Nyfikna som vi var kunde vi inte motstå frestelsen att testa själva så vi besökte det privata behandlingshemmet Mofetta Bene och fick kliva ner i gasrummet under fem minuter. Det vi kände var att benen och rumpan blev helt varma. Intressant erfarenhet. Intressant var också att det man skyltade med förutom koldioxidhalten var gasens radonhalt. I en artikel på nätet fann jag att radonhalten i en Mofetta i Ungern var 125 Bq/m3, alltså lite högt men ändå godtagbart i svenska hus (har sedemera tagit reda på att halterna är betydligt högre, mellan 3.000 och 30.000 Bq/m3 i själva gaspoolen och ca 500-10.000 i behandlingsrummet).

Några bilder, slutligen från vår fina vandring i Karpaterna vid Bicazpasset i Harghita län. Själva passet var imponerande där vägen slingrade sig mellan stupbranta bergväggar.







Bilderna från vandringen får tala för sig själva.

Värmlänningar fick specialpris

Östtransylvaniens turismdagar pågår för fullt i Kovászna län. I fredags var det konferens om naturturism. Donaus deltaområde (där floden rinner ut i Svarta havet) beskrevs med alla dess fantastiska naturvärden och representanter för National Geographic Romania delade ut pris för bästa foto i tävlingen Natur Foto 2009. Två schweizare berättade om marknadsföring av turism i Schweiz: stora affischer med unga tjusiga schweizare under rubriken Vem är landets snyggaste skidlärare? Tja, vad ska man säga. Natur- och kulturturismen i Värmland fanns också med på programmet för Värmland och Kovászna är vänlän.

Konferensen hölls i ett tält i det gröna utanför residensstaden Sepsiszentgyörgy (Sf Gheorghe på rumänska) och bland åhörarna fanns trevligt nog en hel del representanter för lokal-befolkningen. Här i Kovászna är den ungerska befolkningen i majoritet så här får stadsnamn officiellt finnas även på ungerska.

Ungrarnas situation är en fråga av mycket stor vikt, det känner man tydligt av. Paul, en av deltagarna från Värmland, säger att vi egentligen inte är i Rumänien här utan i just Transylvanien som historiskt sett har tillhört Ungern i 1000 år.
Det är ett mycket vackert område, med böljande gröna kullar, bergskedjan Karpaterna i bakgrunden och många pittoreska byar fulla med vackra tegeltak. Tittar man lite närmare ser man dock att det ofta är mycket fattigt med en hel del risiga hus och skräpiga gårdar bakom de avskärmande planken. Men där finns också verkligt prydliga små odlingslotterna med lök, sallad och andra hushållsgrönsaker och annat (förmodligen paprika!).

Som vanligt under turismdagarna var det korvtävling. En fantastisk upplevelse i färg och uppfinningsrikedom under öronbedövande musikunderhållning och med besök från självaste turistministern. Folket här är verkligen mästare på korv. Men ändå lyckades det värmländska laget knipa åt sig ett specialpris för sin värmlandskorv. Specialpris var en träffande rubricering faktiskt. För det kom många som ville smaka av korven inte minst från grannborden. De tycktes funderade på vad detta var för en blek korv och tittade intresserat på campingköket som stod och puttrade på golvet. Men de nickade i alla fall till slut och sa att de tyckte att korven smakade …… speciellt. Verkligen trevligt!

Idag, söndag, var det en stor hembygdsfest på en kulle utanför staden. Byarna i trakten ställde ut hantverk och andra specialiteter och där bjöds på olika läckerheter, t.ex. skorstenskaka. Man får en stark känsla av att det stora engagemang som finns bland befolkningen här för att bevara sin kulturella identitet. Det hela inringades av en otrolig utsikt mot de Karpatiska bergen.

Den vackra inramningen mot kvällen och de lokala produkterna

En glad nyhet

I Gent i Belgien har de styrande i staden bestämt att torsdagar i fortsättningen ska vara vegetariska. Borgmästaren Tom Balthazar förklarar det med att belgarna äter alldeles för mycket kött och för lite frukt och grönsaker.

Produktionen av kött ger dessutom betydande utsläpp av växthusgaser och tar mycket vatten i anspråk.

Nu gör man därför tvärtom mot hur man brukar göra. Alla kommunala restauranger kommer att ha vegetarisk mat som sin huvudrätt på torsdagar. Kött/fisk räknas som alternativ rätt. På skolbespisningar som normalt bara serverar en rätt får de föräldrar som inte vill att deras barn ska äta vegetariskt begära särskilt att barnet i stället ska serveras kött. Även det tvärtom mot idag.

En effekt av beslutet hoppas man blir att folk ska få tips om hur man kan laga goda vegetariska rätter.

Jag måste säga att det inte är ofta jag ser positiva initiativ från Belgien, så heja Gent!

Tårarna från tsunamin igen

Läste klart Pigge Werkelins bok "Klockan 10.31 på morgonen i Khao Lak" i går kväll på bussen hem från Stockholm. Det blev en känslofylld läsning, så Sirkka fick låna ut av sina näsdukar. En ytterst tänkvärd bok som borde läsas av alla som arbetar med kris- och beredskapsfrågor på svenska myndigheter.

Vi hade ju Matti och Fariba där under tsunamin och upplevde ett långt skräckfyllt dygn innan vi fick reda på hur det gått för dem. Jag kände lite av samma frustration i mina försök att få kontakt med UD som beskrivs i boken. Varken UD eller ambassaden i Bangkok hade någon aning om hur Koh Lanta, där Matti och Fariba befann sig, hade drabbats. Det fick vi ta reda på själva. Och medan Pigge Werkelin grät av förtvivlan kunde vi till slut gråta av glädje.

Bokens intryck förstärktes av att vi så nyligen själva varit i Khao Lak, Phang Nga, Phuket och däromkring. Så vi har upplevt rofylldheten vid stränderna, thailändarnas vänlighet, mopederna som far omkring och stämningen vid templen.

Vårutställning

Ibland känns det skönt att skriva rakt upp och ner om upplevelser och känslor i stället för att analysera stora frågor. Det kom en liten lapp i vår brevlåda där det stod "Välkommen på vernissage på Almars gård den 25 april". Undertecknat Kerstin Wessberg, en granne vi köpte en tavla av förra året. Det gjorde mig faktiskt jätteglad. Och så åkte vi ut till Almars och fick se en ljus och fin och färgglad utställning av de tre målarvännerna Kerstin W, Kerstin Osterman och Karin Börjeson. Även Karin känner vi sedan tidigare.

Det är roligt att se experimenterande konstnärer, som till exempel målar konstiga djur eller en bil som klättrar uppför en husvägg. Det är tur att det finns konst som berör!

Vi köpte slutligen den här fina blomman, målad av Karin Börjeson.