Läste klart Pigge Werkelins bok "Klockan 10.31 på morgonen i Khao Lak" i går kväll på bussen hem från Stockholm. Det blev en känslofylld läsning, så Sirkka fick låna ut av sina näsdukar. En ytterst tänkvärd bok som borde läsas av alla som arbetar med kris- och beredskapsfrågor på svenska myndigheter.
Vi hade ju Matti och Fariba där under tsunamin och upplevde ett långt skräckfyllt dygn innan vi fick reda på hur det gått för dem. Jag kände lite av samma frustration i mina försök att få kontakt med UD som beskrivs i boken. Varken UD eller ambassaden i Bangkok hade någon aning om hur Koh Lanta, där Matti och Fariba befann sig, hade drabbats. Det fick vi ta reda på själva. Och medan Pigge Werkelin grät av förtvivlan kunde vi till slut gråta av glädje.
Bokens intryck förstärktes av att vi så nyligen själva varit i Khao Lak, Phang Nga, Phuket och däromkring. Så vi har upplevt rofylldheten vid stränderna, thailändarnas vänlighet, mopederna som far omkring och stämningen vid templen.
Inlägg
Den boken skulle jag också vilja läsa. Får lägga den till kön av andra böcker som jag inte hunnit med än. Mitt jobb tar all min tid och kraft...
SvaraRaderaSnart ska jag planera in nästa långresa med alla äventyr och faror som den bär med sig! :D
Sommaren har fortfarande inte kommit ordentligt, kallt och kyligt ute är det också och båtjäkeln är ännu inte satt i sjön.
Hur svårt kan det vara egentligen? (Självklart menar jag väderbiten, båten skulle jag aldrig drömma om att gnälla över...)
Ska hur som helst bli skönt att spendera några dagar i Karlstad som omväxling. Morsans mat, bonnens tjat och Arnes intellektuella snack om natriumvolframiat.
Visst längtar jag ofta bort till fjärran länder, men så länge jag har lugn och ro i själ och sinne så mår jag bra och det är väl det som räknas? (Och det har jag här längs Klarälvens strand. Ett tag i alla fall, sen blir jag rastlös...)
Mors kors!
Ja, fy fan. Det där dygnet var det värsta någonsin, men vi hade som sagt tur som fick goda nyheter. Kan tänka mig att det är extra svårt att behandla sorgen när det inte finns någon att skylla på; en terrorist eller annan jubelidiot är ju en sån självklar syndabock, men att bli arg på moder natur?
SvaraRaderaLivet är besynnerligt och helt hopplöst att få grepp om. Vad gör vi här, varför och alla andra filosofiska frågeställningar kan göra en galen... Men jag är inte där. Inte ännu.
Nu ska jag försöka kommentera bloggen lite regelbundet så att du blir uppmuntrad att fortsätta, för jag är faktiskt imponerad. Att blogga är gôrsvårt - nästan som att försöka greppa livet - och du är redan jäkligt duktig. Keep up the bra jobb.
Och fixa en lägenhet till oss. Snälla.
Nu ska jag försöka fylla ett stort kulturellt hål genom att läsa en nyinköpt bok om svensk litteraturhistoria. Det blir... kul.